- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 8. Esaias Tegnér; Erik Gustaf Geijer /
286

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

göra — sedan en äldre vän och släktinge*, far till döttrar,
hvilkas besök hörde till husets högtider, själf, såsom man,
lärde sig språket och däri innan kort bragte det så långt, att
han föreläste oss sin egen öfversättning af Schillers Don
Carlos. Jag minnes, med hvilken förtjusning jag åhörde
honom. Han blef sedan min svärfar. Han spelte tillika
violoncell, såsom ingen i Sverige: en af de rikast begåfvade
naturer, som jag någonsin lärt känna. Både jag och min bror
togo hustrur ur denna krets af förvanter och leksystrar.
Och vi ha ej haft skäl att ångra oss.

Skulle jag ej säga ännu ett ord om all den musik, som
klingar till mig från min barndom? — Tag då emot i grafven
min första tacksägelse, du min goda, gamla, halft döfva,
älskade moster**, hvars kärleksfulla nit redan satte mina
fingrar vid sex års ålder på klaveret, och ej förtröttades;
ehuru det i början ej smakade mig bättre, än att jag vid
speltimmen tog min flykt ut genom fönstret. Hvad har jag
dig ej att tacka för! Hvilken välgärning är större än
meddelandet af en ädel konst, källa af rik njutning för lifvet!
Haf tack också du, bortgångne välgörare, hvilken jag är
skyldig ej blott bekantskapen med fosterlandets skalder,
hvilkas dikter jag så ofta hörde af din röst, utan ock, att
mina första lärospån i tonkonsten ej blefvo fruktlösa! Ännu
tycker jag mig se dig komma åkande i den långa gatan från
kyrkan, med din grå hatt, och i schäsen ett helt skrin med
musikalier. — Det var denne sällsynte mans ålderdomslust
att inrätta större musikstycken så, att de af få händer kunde
utföras. Det skulle blifva ett helt bibliotek af den musik
han t. ex. arrangerat för två klaver, de enda instrument som
i vårt hus voro att tillgå. Hvilken mängd saker har jag ej
med honom under åratal på detta sättet genomspelt! Från
Schobert och Boccherini till Haydn och Mozart! — Det

* Knut Lilljebjörn.

** Agneta Kristina Geisler,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/8/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free