Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera tröstlös öfver min omognad. Ingenting är att misstro
så som tidiga framgångar. Man borde bli rädd för dem.
Man talar om ungdomens lycka. Och ej vill jag förneka
en känsla, så allmän och naturlig, som den för vårens fägring
och morgonrodnans prakt. Men finge jag omlefva någon del
af min lifstid, jag toge den tidigare eller senare. Af
ungdomens lycka har jag föga att säga. Ej såsom ägde jag att
klaga öfver yttre olyckor; jag hade i afseende på min ställning
intet att önska; ej heller öfver ovanligt svåra förvillelser: jag
har genomgått lidelsernas stormar, ej utan stora faror, men
utan skeppsbrott. Men väl minnes jag hvad som under hela
denna tid var föremål för min afund, en känsla, som eljest
är mig främmande. Det var deras lott, som af naturen äro
utrustade med bestämda anlag, hvilkas utveckling, de må vara
stora eller små, fortgår i jämn ordning. För dem lägger dag
efter dag en liten summa till lifvets facit: det är ett fredligt,
stilla förvärf, som växer tillika med deras inre lycka och
sprider lycka omkring sig. Jag tyckte mig sakna allt sådant.
Ingen har varit så utan själfförtroende. Det enda, hvaraf jag
hade medvetande, var en oändlig förmåga att emottaga, en
receptivitet utan gräns, men så utan själfbestånd och liksom
utan personlighet, att det ofta var mig, som om en skugga
skulle kunnat undantränga mig och taga min plats. En tysk
har skrifvit en roman om en, som sökte sin förlorade skugga;
jag skulle kunna skrifva en verklig historia om en, som sökte
sitt själf. Ett slags nöje af att subordinera, en böjelse att
draga mig undan, snarare än att tränga mig fram, har för
lifvet blifvit kvar af denna, sedermera mildrade känsla. Äger
jag någon själfständighet, så är den långsamt och dyrt
för-värfvad; och skall jag döma af den tid, som det kostat mig
att få någon reda på deras sammanhang och medelpunkt,
så sträcka sig mitt väsendes trådar vidt. Jag har blottat det
innersta af en sinnesstämning, som följde mig under flera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
