- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 8. Esaias Tegnér; Erik Gustaf Geijer /
292

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

år, åt ingen förtrodd, och i ensamma stunder gränsande till
förtviflan.

Däri ligger ock den oemotståndliga dragningskraft, som
filosofien på mig utöfvat. Henne endast har jag studerat af
behof; allt annat af föresats eller nöje. Kants, Fichtes,
Schellings skrifter ha under åratal ej kommit af mitt bord;
hvarom deras utslitna ryggar i min bokhylla ännu vittna.
Om min gång i filosofien kan jag endast säga, att den varit
motsatsen af den mellerstes. Jag har öfverallt måst begynna
med ett icke-jag, för att komma till ett jag, — och detta
är ej det första, utan det sista, hvartill jag kommit. Jag vill
ej därför säga, att jag uppbyggt det af främmande materialier
med Locke och Condillac, hvilka ofta varit mina följeslagare
i gröngräset; ty de äro för torra att njutas utan frisk luft.
— Att filosofera är för öfrigt konsten att drifva schakt och
gräfva. Så fordras guldet upp emot solens blick. Men sol
skall där vara, för att det skall lysa. Människan är öga,
icke sol.

Under hela denna tid var jag fullkomligt ofruktbar, och
på sånggudinnornas gunst var icke att tänka. Lagerkransen,
hvilken jag vederbörligen erhöll såsom magister, föreföll mig
såsom en grym ironi. Grep jag till pennan, så korsade sig
för mig alla möjliga maner och stilar ur förrådet af en
vidsträckt läsning. Drager jag facit af denna i afseende på hvad
jag inhämtat i vitterhet och konst, så stannar jag i synnerhet
vid fyra författare, som på mig öfvat en stor och evärdlig
inflytelse: Rousseau och Schiller — Shakspere och Goethe:
de förra under den tidigare perioden af mina läroår, de sista
under den senare — det vill säga, till min dödsdag. I
synnerhet har den sist nämndes verkan på mig varit omätlig, och
med skäl kan jag säga, att jag af ingen människa lärt mer.
Söker jag en gemensam orsak till deras inflytelse på mig,
så är det utan tvifvel den, att man icke kan njuta någondera
utan motstånd, eller utan att de uppkalla hela spänstigheten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/8/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free