- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 8. Esaias Tegnér; Erik Gustaf Geijer /
294

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Erik Gustaf Geijer

någonting värdt och har i sig en gnista af sanning och skönhet.
Man fattas tvärtom af sitt ämne och blir då författare. Jag
menar därmed ej en blind, öfverväldigande hänryckning.
Allt sant och skönt ger tillika ljus och kraft och är blott
priset för en stor möda; men man känner på långt håll den
attraktion det utöfvar. Huru tidigt låter ej denna förnimma
sig hos lyckliga naturer med bestämda anlag — redan i
barndomen, i den första ungdomen! Det som är ämnadt
att bli deras lifs bestämmelse verkar redan tidigt hos dem
som en drift. Och likväl hur länge ser man dem ej irra,
söka, sträfva fram emot ett okändt, dunkelt anadt mål; tills
de erkänna det och med ens finna sig hemmastadda. Det är
en kärlek, som fått ögon och firar sin försoning. Jag tror
att hvar och en med ett verkligen redligt sträfvande har känt
några af dessa gyllene ögonblick i lifvet. Att urskilja detta
sträfvande, att hjälpa det fram, är uppfostrans stora konst:
en konst, som ej heller kan utöfvas utan kärlek. Anlag finnas
nog. Ja, det är min fullkomliga öfvertygelse, att det finnes
ingen enda människa, som ej kan göra någonting bättre än
alla de andra. Också finnes det ej en enda, af hvilken jag icke
tilltror mig att lära något.

Det är min liberalism: att låta allt gälla hvad det kan
gälla! Jag förstår ingen annan. Men på denna har jag lärt.
Jag har länge och vidsträckt irrat. Jag har klappat på många
dörrar. Och min erfarenhet är, att det i denna värld finnes
tusende gånger mer godhet, vishet och kärlek, än människorna
kunna begripa.

Midt i den dunkla, ofruktbara obestämdheten af mitt
väsende på denna tid strömmade in en flod af ny åskådning.
Jag fick tillfälle att göra en resa till England, såsom
följeslagare åt en ung man, hvars uppförande emot mig jag har
allt skäl att berömma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/8/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free