Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag återkom till fäderneslandet efter ett års frånvaro,
nedstämd, missnöjd med mig själf. Denna länge hemligen närda
sinnesstämning hade nått en höjd, som i verkligt nödvärn
återgaf min själ sin spänstighet. I september 1810 i
Stockholm kom jag att kasta ögonen på Svenska akademiens
prisfråga för året: om inbillningskraftens verkan på uppfostran.
Jag skref svaret i en väns rum, inom fjorton dagar och med
så få ändringar, att själfva konceptet (hvilket tiden ej heller
tillät att renskrifva) kunde inlämnas till akademien, som
belönade mitt försök med sitt stora pris. Besynnerligt nog har
jag aldrig återläst denna skrift. Men äger den något af den
sinnesstämning, hvari den författades, så måste den bära vittne
om en kraft, som begynner känna sig och däraf har sin glädje.
— Vid samma tid läste jag bibeln och en del af Luthers
arbeten. Frukten däraf var den lilla skriften: Om falsk och
sann upplysning med af seende på religionen. Kort efter
stiftades det Götiska förbundet af några mina vänner. Jag
föreslog utgifvandet af en tidskrift och skref första häftet af
Iduna, i hvilket mina första poem, Vikingen, Odalmannen,
Den siste Kämpen, Den siste Skalden, infördes och vunno
bifall. Slutligen återvände jag till Uppsala, där doktor Fant
under min frånvaro hade kallat mig till docent i historien, och
hvarest min offentliga verksamhet, såsom hans vicarius och
sedermera efterträdare, skulle taga sin början.
Mina första historiska föreläsningar, ehuru de inför en
blandad publik gjorde lycka, vittnade mer om fantasi och
känsla, än om förstånd och insikt. Jag har lärande lärt. Det
är ett fel; kanhända ock en fördel. Hvem är utlärd? Jag har
förmärkt, att det är slut med dem som tro sig vara det. Och
detta slut passar ofta rätt illa till en början åt en sträfvande
ungdom. — Men har jag här betecknat fantasiens och känslans
öfvervikt såsom ett fel i vetenskaplig framställning, så må ej
förtigas, att jag äfven betalt min gärd åt en annan förvillelse,
som tillhör förståndet, eller en med dettas namn sig själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
