Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niskan att bäfva, ligger det i dessa körer. Du känner, att
orden äro en latinsk mässa för de aflidna. Musiken börjar
tyst och heligt, och då slutligen en röst efter den andra
långsamt faller in i denna majestätliga början: Gif dem den
eviga hvilan O Herre! tills hela kören med långsamma vågor,
stigande hvälfver sig liksom mot himlen, så är man verkligen
så till mods, som om man ville falla på knä i stoftet och
tillbedja. En sådan andakt, någonting så heligt har jag aldrig
erfarit. Och nu kände jag först, att det heliga och gudomliga,
det äkta himmelska, för hvilket ett ord aldrig gifves, som
människan med onämnbara aningar och hopp omfattar, att
det är blott musiken som framkallar det ur hjärtat, som öppnar
det för oss, som utvecklar en himmel ur själen och närmar
himlen till den. Mozart har satt den till sorgmusik öfver sig
själf; och man kan kalla det hans förklaring, där hans själ,
som snart skulle lämna sin hydda, genomgår alla omväxlingar
af sorg, ånger, hopp, fruktan, till dess den, drucken af
kärlek, tacksamhet och förtröstan, triumferande och renad
höjer sig med helig lofsång mot det eviga ljuset. Han dog
under det han hörde den uppföras första gången. Hans
själ sväfvade bort på hans egna toner; och i hela
kompositionen synes han ej hafva rört vid jorden, så mäktig och
hög utan ett ögonblicks fall är den, så stark utvecklar han
sig i de fullaste körer. Solo förekomma ganska sällan; men
kören tycks ej bestå af många röster, utan vara en enda
mångstämmig röst, hvar stämma lefver och vandrar fri för
sig; dessa toner tyckas ej vara satta tillsammans, utan ha
liksom växt ihop och älska hvarandra. Ett solo minns jag,
som jag aldrig kommer att förgäta. Det sjunges om den röst,
som en dag skall väcka de döda ur sina grafvar. Basen
sjunger det, blott ackompanjerad af en enda fagott, och jag
har aldrig hört eller trott, att en melodi kunnat innebära
någonting så hemligt förskräckande och dystert. I allmänhet
göra trumpeter och fagotter en verkan som är öfver all före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
