Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tera en adel, som blifvit Sveriges olycka sedan den varit dess
ära? — ett prästestånd, hvars politiska bana är långt ifrån
hedrande, och som kanske har i sin historia ett mindre antal
utmärkta män att framvisa, än mången annan nations clerus?
— ett borgarestånd, som Sverige i verklig mening aldrig haft,
ehuru den plats, där det skulle finnas, utmärkes genom den
för landet fördärfligaste hägnad af privilegier? — ett
bondestånd, sådant det vid våra riksdagar representeras? — Jag
kan det ej. Jag känner för många af deras antecedentia. En
medelklass är således i Sverige mer än annorstädes ett
nödvändigt postulat. Också har den länge både funnits och haft
ett namn i hvad man i allmänhet, däri inbegripande
medlemmar af alla stånd, kallar ståndspersoner; ej för långt
aflägs-nade från vårt fria bondestånd, att ej de skulle med
hvar-annan kunna småningom införlifvas.
Jag adopterar alla följder af den här i korthet uttryckta
åsikt — endast modifierade med afseende på Sverige — men
ej sä, att modifikationerna skulle upphäfva principen. För
konungamakten — och jag är i själ och hjärta en svensk
roja-list — ser jag hos oss ingen fara, nämligen af dessa principer,
men väl af deras motsats, den till undergång allt mer ledande
ståndsregeringen, — ingen fara, om nämligen
konungamakten vill uppriktigt basera sig på sitt gamla svenska och
tillika sitt enda nya stöd, som är lagen — lagen, som just i
sin allmänna kraft måste vinna mer, ju mer den lossat sig
från korporativa och personella intressen, och som ger, just
genom den individuella utvecklingens innersta samband med
det allmänna, en oemotståndlig makt åt den i vår tid, hvars
kallelse det är att göra den gällande, och som känner denna
kallelse. I republikansk anda måste visserligen en sådan
konungamakt handla — den är och kan hädanefter ej vara
annat än en högsta, genom ärftlighet försäkrad magistratur;
men jag är öfvertygad, att den inom detta nya, ännu ej
exploaterade fält äger omätliga resurser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
