Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som själen”, på det starkaste talande till inbillning och känsla.
Föregångarne voro Hammarsköld, den oförbrännelige
kritikern, och Livijn, den desperate partigängaren, bägge i hög
grad känsliga för luftens elektriska tryck men bägge, och
isynnerhet den förre, utan egentlig alstringsgåfva — Livijn
dessutom mer en ”Stürmer und Dränger” än en romantiker som
de andra. Men särskildt blef det de unga Uppsalastudenterna,
Auroraförbundets poesidruckna bröder: den tidigt döde
hektikern Elgström med hans både mystiskt-svärmiska och
sinnliga, yppigt färgdruckna elegiska verser, en ofullgången
Stagnelius; Hedborn, med sin rena, halft folkliga och naiva
naturdiktning, som var en af tidens många sträfvanden mot det
enkelt-osammansatta och ursprungliga; kammarsittaren
Palmblad, som just ej skref originalpoesier och som — med all sin
trofasthet mot romantiken under hela sitt långa lif — på
samma gång var en samlad natur med verklighetssinne och
något gladt och sundt samt klokt tillika, som kontrasterar mot
de andras mer ensidiga ideologläggning. Slutligen den, som
ensam bland alla vardt det poetiska och intellektuella geniet
och i hvilken romantiken blef till en stor tidspersonlighet,
Atterbom — fantasiöfversvallande, vek, lättrörlig, länge också
full af ungdomlig själfbespegling, men utvecklande sig till en
besjälad kärlek för allt värdefullt, som gör, att det står en
atmosfär af värme och innerlighet kring hans lifsverk.
Dessa ynglingars uppsåt att från sina studentkamrar
andligen revolutionera landet hade hela den eldiga prägeln
af en sammansvärjning. De bröto löst med stor aplomb och
lyckades strax väcka ett ytterst lifligt uppseende, de höllo
hop i trofast kamratkänsla, hjälpande och prisande
hvarandra mer än ogeneradt. Men deras hänförelse var
osjälfvisk. Lätt finner man ej maken till verksamhet för idéer
som den ”fosforisterna” utvecklade under kampåren fram
till efter 1820, då deras bekanta publikationer Fosforos,
Poetisk kalender, Polyfem utgåfvos och väckte förargelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
