Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hänförelse bland gamla och unga i Uppsala, i
Stockholm, i hela landet. Det var den tid då de vunno för
sig Geijers djupa, filosofiska och historiska sinne, medan
Tegnér nere i Lund med sin rot i Voltaires sekel och sin
pietet för de vittra gustavianerna blef dem gramse. — Också
sedan, så länge de lefde, kortare eller som de gamla
fosterbröderna Palmblad och Atterbom ända in på 1850-talet, ha
de oaflåtligt fortsatt denna verksamhet, vunnit för sig nya
betydande andar (som Törneros), utgifvit litterära tidskrifter,
äfven intagit Uppsalas akademiska lärostolar och i mycket
andligen behärskat perioden. Från och med 1820-talet kom
visserligen den mer utåtvända, medborgerliga, verklighetsupptagna
anda, hvars uttryck blef en ”liberal” politisk press och
en mindre inåtvänd och högestetisk diktning. Nu angrepos
romantikerna, icke minst därför att de i sin nya blick för
historien, för sammanhanget med det förgångna stundom
kommo att sakna blick för utvecklingens löpande kraf inom
det samhälleliga och praktiska lifvet. Men angreppen
berodde också på prosaiskt och hatfullt oförstående af
romantikens väsen, och som sådana ha de fortsatts i
historieskrifningen intill våra dagar.
Mot denna tidsanda har Atterbom häftigast reagerat i
andra delen af ”Lycksalighetens ö”: dess ytliga opinion
fortsatte det fattigt rationella, i djup mening opoetiska och
irreligiösa hos 1700-talet och syntes honom hota att släcka det inre
mystiska lifvets lampa, som den nya idealismen numera hade
tändt.
Hvad var då, alltifrån Fosforos, det särskilda med denna
poesi?
Låt oss först kasta en blick på det yttre, på verstekniken.
”Klassicitetens” stela ode- och alexandrinformer hade man
sett i så många ledsamma priskväden, att de numera gingo
örat förbi utan att göra intryck. Nybildningen hade ju också
i detta fall börjat långt före fosforismen; att ej tala om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
