Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fenomenet Bellman med hans anknytningar till äldre svensk lyrik,
må nämnas de bästa exemplen på tidens egen stilla gång,
Kellgren och Franzén. Men äfven här spelade Atterboms
skola rollen att bjärt och under fanfarer ställa motsatsen till
det gamla inför hela landets ögon. Redan i Fosforos och
kalendrarna mötte ungdomen en vimlande rikedom af
strofbildningar, bland hvilka man mycket riktigt — och alldeles
som Tysklands skalder — hopplockat dem som voro karakteristiska
för antik och nyare diktning. Det var en exotisk trädgård
af färg och klang: den antika lyrikens strofiska plastik i
Klopstockska eller Höltyska oden. Hexametern, än hållande
sig litet tillbaka i trokeisk-spondeisk takt, än utan tyglar
rusande åstad i daktylernas galopp. Och å andra sidan: där
byggde sonetten, ja terzinen sina konstfulla rimlabyrinter. Där
slingrade sig, till fröjd för ögat ej mindre än för örat, den
italienska canzonen med sina olika långa, bestämdt återkommande
versrader. Och där upptimrades ottava-riman med sin stolta
arkitektonik i trenne lika afsatser och slutkrön. Den gamla
renässansromantikens eposform hos Boccaccio, Tasso,
Ariosto, Camoëns blef hos oss som i Tyskland den nya
romantikens stora lyriska strof, hvarpå Atterbom gärna skref
”skolans” festliga officiella programdikter. Vid sidan af dylika
afslutade former kommo medeltidsballadens, ”folkvisans”
eller den moderna strofens i hela sin omväxling. Visserligen
misshandlade fosforisterna först ofta de svåra verserna,
frambringande i sin omogenhet fruktansvärda språkliga
hårdheter, som kunde slå öfver i det löjliga. Men intrycket af ny
språkmusik, af verklig lyrisk form var dock det vida
starkaste, och vi kunna numera knappt föreställa oss, hur denna
verskonst som lefvande och ung rusade det unga släktets öra.
Ii dessa brokiga exotiska eller själfuppfunna verser rörde
sig vidare ett sprittande, själfberusadt nytt lif. Fantasien ej
blott återfick sin enkla åskådlighet, som hos Franzén, gentemot
den leopoldska tidens stilistiska rationalism. Hos den unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
