Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bröderna Schlegel och filosofen Schelling. Snart stiftade han nu
det litterära sällskap, som senare fick namnet Auroraförbundet,
emedan det skulle förebåda en ny, djupare och mera
germanisk och svensk kultur, och hvars medlemmar — en
Hedborn, Palmblad, Elgström jämte Hammarsköld i
Stockholm o. a. — efter sällskapets tidskrift Fosforos fingo
namnet fosforister. En häftig litterär kamp utbröt med
anhängarna af den ”franska” kulturen och dess poesi, som
hade sitt stöd i Svenska akademien och hvars förnämste man
var den nu åldrande Leopold. Efter 1820 afstannade striden,
då ”det nya århundradet” öfverhufvud slagit igenom i svensk
kultur — till stor del visserligen genom andra krafter och
män än nyromantikerna. Atterbom hade i Uppsala kommit in
på universitetsbanan och blef slutligen professor, först i filosofi
och sedan i estetik. Sina poetiska och litteraturhistoriska
hufvudskrifter, sagospelet ”Lycksalighetens ö” och verket
”Svenska siare och skalder”, författade han under sin
mannaålder och på sin ålderdom. Men tidsvinden, som i
hans ungdom burit honom, fick han särdeles under
1820- och 1830-talen emot sig, då den ”liberala” rörelsen, hos
hvilken Atterbom djupt stötte sig på dess filiströsa och
romantikfientliga sida, skapade tidningar sådana som Argus
och isynnerhet 1830-talets Aftonblad. Senare afstannade dock
äfven denna rörelse, åtminstone till en viss grad, men
Atterbom var och förblef med sina få riktiga själsfränder — bland
hvilka Geijer 1838 i viss mening ”afföll” — isolerad i
Uppsala, helst han småningom öfverlefde alla sina gamla vänner.
Vemodet häröfver mildrades blott genom ett utomordentligt
lyckligt hemlif, men 1854 afled äfven hans hustru, Ebba, åt
hvilken han nu med stroferna ”Till den hädangångna”
ägnade en ny upplaga af ”Lycksalighetens ö”. 1855 d. 21 juli
dog han själf i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
