Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL DEN HÄDANGÅNGNA.*
Ej vid din graf, förklarade! jag klagar,
när dessa blad jag där till offer strör.
Hur skulle jag ej unna dig de dagar
af evig sol, dem ingen smärta stör?
Dock vet jag, att din tanke än ledsagar
ditt hjärtas vän; att än min röst du hör;
att öfver nattens svalg en grundfast brygga
odödlig tro och helig saknad bygga.
Ej gifs ett rum för ”skymmas” och för ”glömma”
inom den värld, hvars lif är idel ljus.
Så dväljs du hos mig kvar, du trogna, ömma
skyddsande, nedsänd ifrån faderns hus!
Med hvilket gny ock tidens vågor strömma,
hörs öfver dem dock dina vingars sus,
det blida, lena; öknens rymd förgylles,
och skärt mitt bo af flydda strålar fylles.
Förnim då dessa ljud från fordomtimma,
och le emot dem — med en änglatår!
En himmelsk sommardröm ur jordisk dimma
de bringa med sig från vår kärleks vår,
en morgonbild, hvars färger återglimma
den strand, där kaprifoliihyddan står,
de marmorbrott, de fagra vikars ängar,
där jag för dig slog ännu unga strängar.
Halfdiktad redan då var denna saga;
fulldiktad blef hon på din trägna bön.
Hur säll hon kände sig, att dig behaga!
Du gaf dig själf åt mig till sångarlön.
* Atterboms diustru, afliden 1854, hvilken sagospelets andra upplaga
tillägnades s. å.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
