Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur sagospelet »Lycksalighetens ö»
Kom, östan, Sunnan, Nordan! — Zefyr, hör . . .
Herr prins! — Men hvad han står och bligar där,
med stela ögon, styf liksom en bild! —
Jag ämnat honom till din egen gäst,
min Zefyr! Vid det lilla porfyrbordet
därinne kan du sätta dig i ro
med sina små favonier och honom.
Zefyr
halfhögt.
Men, mamma, dricker han champagne? Du vet,
jag tömmer skålar för Felicia . . .
A s t o 1 f
uppsprittande ur sin tankspriddhet.
Ja, goda Zefyr, nu är tid att dricka;
i denna konst jag icke sviker dig.
Kom, vackra broder! Må en luftig stråle
af pärlor, sänd från vinets eterskum,
ur glas på glas till hoppets himmel fly,
och i hvar pärla spegla henne — henne! —
Lif af mitt lif, min själs fördolda själ,
ditt namn är då Felicia? — O Zefyr,
berätta mer . . . dock, kom blott, broder, kom!
I midten af grottans bakgrund öppna sig basaltdörrarna till en annan
hvälfd bergsal, där några gnomer just lykta med att antända lampetter af
stalaktit och bergkristall. Sällskapet begifver sig ditin, och vindarna
gruppera sig omkring åtskilliga bord, alla västliga omkring Zefyrs, vid hvars
sida Astolf sätter sig. Taffelmusik och dans af allahanda mineraliska andar.
* * *
(Därpå följer en scen i Zefyrs sofkammare. Astolf kan icke
sofva, utan väcker Zefyr och berättar om sitt tomma lif. Nu, efter
Zefyrs skildring af Felicia, förmår han dock åter hoppas. Till sist
måste Zefyr lofva att medtaga honom till Lycksalighetens ö.)
# *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
