Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag vet väl, att min varning du försmår;
men sanningen, den säger jag ändå!
Hanen gal andra gången. Synkretsen börjar ljusna i öster.
Det andra ropet! — Har du, Östan, ej
ett mera glädtigt budskap än de bägge,
så sitt helt stilla på din bänk, och tig!
östan.
Nej, min moder, låt mig tala! Glada tidender jag bär:
genom Iran sist, från Ganges till ditt hem jag kommen är.
En nabobs palats på vägen hvälfde jag med hån omkull;
nu hans trälar dela rofvet; röfvarn stoppa de i mull.
Men vid Schiras, just som solen sänkte sig i Zenderud,
höll jag opp med snabba ridten, steg till jord i ambraskrud.
Än är Persien mig kärast af all land på jordens ring;
hela dagar i dess parker tumlar jag min skäck omkring.
Hvar han sätter lätta hofven, hvar med nåd min vinge rörs,
balsam doftar, nafta glimmar, sångens muntra täfling hörs:
liksom bi kring mandelträdet, lydiga sin drottnings ord,
honungsljufva visor svärma kring den rosenhöljda jord.
Skymning, nattens härold, redan hennes tjäll på skuldran bar;
i jasminens silfverskålar nyss min kvällsvard tillredd var;
smekt af solens afskedskyssar, het af lust och blygsam harm,
skälfde drufvans purpurknopp på marmorklippans hvälfda
barm.
Daggéns rörliga juveler krönte myrtenskogens hår;
jorden, lik ett lyckligt öga, glänste af en glädjetår,
såg sig om i mörkblå rymden till de gyllne systrar opp,
som vid kärleksstjärnans harpa ordna sina dansars lopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
