Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Zefyr skänker Astolf en kappa, som vid framkomsten till
Lycksalighetens ö skall göra honom osynlig. Han tager honom i sin
famn och flyger med honom mot den uppgående solen.)
* * *
ASTOLFS BORG.
Prinsessan Svanhvits jungfrubur.
S v a n h v i t
ensam.
Än ingen Astolf! — Fåfängt öfverallt
man honom sökt — hans häst, med sadeln tom,
stod bittida på morgonstunden, skummig,
på borggården framför den stora trappan,
med vilda blickar, nedsänkt hufvud; hemskt
i alla lemmar skalf han, liksom jagad
af midnattsandar genom skog och mark.
0 Gud, hvem vet hvad han har sett? — Du vet det!
O, gåfve du, blott för ett enda ljud,
en mänsklig röst åt trogna djurets tunga:
1 detta ljud, en blink, ett nu för mig
uppginge lifvet eller ropte döden!
Hon går till fönstret.
Hur många vägar slingra sig där nere
från skilda håll till stadens portar! — Vill
ej du, min stjärna, tindra fram på någon?
Du är likväl mitt hjärtas sol. Förlåt!
Du är ej kall, ack nej! du är för varm,
för glödande för mig; se, det är felet.
Din varelses musik har tusen strängar
för tusen toner, då mitt arma strängspel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
