Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyssnade, skakade hjässan och teg,
svängde sig så upp till fönstret, på kransen.
Hon dock, med kinden mot snöarmen sänkt,
lockarna lösta i skuggande vågor,
drömmande smålog, af strålregn bestänkt,
själf lik en morgon med purprade lågor.
E r v i n a.
Må hon då hvila i ro, medan vi
ägna åt källan vår sjungande hyllning.
Vattnet och kraften, som svallar däri,
strömme i glasen med ungdomens fyllning!
N a i d i o n.
Det är begripligt, att sofva man vill
och att vi gärna ej tidigt oss väcka,
när själfva solstrålen kär dröjer still,
under det vi än helt makligt oss räcka,
somna på nytt och hans tveksamhet gäcka.
T e a n o.
Finge vi dock, i vårt syskonförbund,
henne vid källan emellan oss blicka!
Cecilia.
Ja, men för henne blott midnattens stund
alltid är den, då hon här plägar dricka.
Stundom hon då, i den ensliga lund,
möter sin moder, den dunkla, den gömda,
den af sin dotter så gärna förglömda!
N a i d i o n.
Hvem kan den modern väl vara?
Cecilia.
Om det
ingen ju vet, hvad hon Laura förtrodde!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
