Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A s t o 1 f.
O stund, af alla själar efterfrågad
och öfver alla diktens taflor skön,
då, famn i famn, bekännelsen är vågad
af tvenne hjärtans första växelbön!
Du gyllne kalk, så blankt till brädden rågad
af lust och ve, du hoppets segerlön,
skall du mig räckas nu blott eller sällan?
Felicia.
Nej, evigt, evigt! Tänk på ungdomskällan!
Felicias kabinett.
I taket synes stjärnhimmeln afbildad; golfvet är belagdt med
gobelinstapeter, som föreställa människo- och djurfigurer i mångahanda grupper.
Hvilsoffor i österländsk smak och färgglans omgifva rummet; dess väggar
äro smyckade med taflor och bildstoder. Genom de höga, åt parken ledande
fönsterdörrarna faller mellan gullfransade purpuromhängen ett starkt
månsken, som af de för öfrigt icke upplysta ljuskronorna mångfördubblas. Midt
på den högra väggen är en ingång, som höljes af en ljusblå sidenförlåt,
mellan tvenne pelare af safir; gent emot, på den vänstra väggen, en annan,
som höljs af en ljusgrön förlåt, mellan tvenne pelare af smaragd. Förlåten
till höger är silfverstickad med stjärnor, förlåten till vänster åter med
blomster af silke och pärlor.
A s t o 1 f
häftigt.
Ännu en dörr, ännu ett rum! Hur många
skall jag, i dessa evigt långa gångar,
få nödgas öppna, innan till mitt eget
jag hunnit leta mig?
Stannar midt på golfvet i’en förtjust häpnad.
Gud, hvilken anblick! —
Ja, nu jag vet, på hvilken ort jag står;
ett ögonkast mig ren förunnadt blef
på detta rum, när mig Felicia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
