Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur sagospelet »Lycksalighetens ö»
Felicia.
Göms än en bön inom ditt sinne kvar?
A s t o 1 f.
Min tunga har ej ord.
Felicia.
Din blick dem har;
jag nästan bäfvar för den skrift där lågar.
A s t o 1 f.
Ack, själf i rädda drag den tecknad står!
Felicia.
Hvar bokstaf är en ljungeld, som mig frågar.
Jag känner, hur mig ren dess våda når
med ljus, som glimma, och med moln, som svärta . . .
Men tryck din hand ej så emot mitt hjärta!
A s t o 1 f.
Hvad? Mina himlar ej jag räkna får?
En ny mig öppnas, vid hvart slag det slår . . .
Felicia.
Men för att slå, det måste dock få andas! —
O, gå! Se, natten skyndar mot sitt slut.
A s t o 1 f.
Så hastigt skulle kylig morgon randas?
Nej! Natten gillar ömhetens beslut
och slår än tätare sitt skugghår ut,
med doftig prakt från dina lockar lånad!
Liksom en kyss, förlängd af namnlös trånad,
så vill hon dröja, tyst med hvad hon vet,
och ana det, som hon ej tänka vågar.
Felicia
afsides.
Ett sällsamt bryderi, men sällt, mig plågar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
