Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genien.
Jag är din undersåte. Du befaller.
Skall jag åt honom lämna bägarn först?
A s t o 1 f.
Nej, helga den må hon, som väckt min törst!
Felicia
tager bägarn.
Välan, af hälsans flytande kristaller,
af pulsarna, som genom tingen slå
från världens hjärta, låt mig dela få
med dig min läskning, Astolf!
Hon tömmer den. En ljuf musik begynner höras från det klingande
trädet och fortfar till slutet af scenen, med småningom växande styrka och
liflighet. Genien rågar kalken på nytt och räcker den åt Astolf.
Astolf.
upplyfter den högt.
Re’n den faller,
den sista lämningen af jordens galler.
Jag trampar dödens udd med trotsig fot! —
Tag då vår vigsels offerskål emot,
min själs gemål!
Hau dricker.
Genien.
Dränk alla jordens minnen!
Den stund som är, njut den med alla sinnen!
Bryt opp det snäckskal utaf tid och rymd,
som håller ögonblickets pärla skymd!
I detta nu hon väntar, full och mogen,
och lyckan är dig som en maka trogen.
Glöm, hvad om forntid du och framtid vet:
det är all ungdoms enkla hemlighet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
