Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SENARE AFDELNINGEN.
(Astolf har lefvat på Lycksalighetens ö i oafbrutet kärleks- och
skönhetsrus med Felicia. Men detta, ehuru så andligt förfinade lif
innebär skuld i sin fullständiga glömska af alla uppgifter utanför den
egna lyckan, och Felicias dunkla moder, Nyx, natten, ödet, har nu
hemlighetsfullt varnat Astolf, så att hans känsla af sin heder och
sin plikt mot det öfvergifna hemlandet börjat vakna. Felicias kärlek
håller dock på att vinna honom åter, då ödet framtvingar sin vilja
genom några af drottningens egna tärnor, som sålunda blifva dess
blinda redskap. Teano, den sceniska konstens nymf, vill roa sitt
härskarpar med ett skådespel om Rinaldo och Armida, och dess
innehåll väcker Astolfs själskval på nytt.)
Skådeplatsen visar en liten af träd omfattad slätt, gränsande till sjön,
öfver hvilken man ser i afstånd den motsatta, bergiga stranden. Några få
ackorder af en längtansfull, förberedande musik.
Astolf.
Där ha vi åter vår Rinaldo!
Felicia.
Sorgsen!
E r v i n a
föreställande Rinaldo.
Hvart drog hon hän? Förtäljen, berg och dalar,
hvad värf som henne nu så tidigt bryr!
Än sofver solen ju i österns salar,
i gästrum, där ännu ett ljus ej gryr.
Och redan dock hon ryckt sig från min sida,
ja, innan lärkan själf oss väcka hann!
Hur trögt de dunkla timmar skrida!
Och dagen — blir han dag, sen hon försvann?
Hvem härdar ut att mina marter lida?
Röster.
Armida!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
