Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Röster från lunden.
St! St! Väck ej upp den gamle! Han lätt
kunde vakna och ropa oss alla till svars;
vi förginges af skräck, om han ropte!
Genien
blickande omkring sig.
Hvem menen I?
Röster från vattnen.
St! Ej ett ljud mera höj!
Pan sofver, och tungt drömmer den gamle.
Genien
häpen.
Ej hans anlet jag sett och ej törs jag det se!
Han nedsjunker i sin källa, och hans glänsande tält, upplöst i
regn-pärlor, störtar dit ned efter honom. Mörker, tätare än förut.
Gnomer
uppstiga ur jorden med brinnande facklor.
Huru mörkt, huru svalt, huru trefligt! Kyl af,
kalla skyhaf, vår brand!
Dina bloss har du släckt; som ett kol är du svart —
det är godt, det är godt!
Vi ha flammor ändå: skåda hit, om du vill,
hur vi svänga dem om! Hur de spraka! —
Hvad är natt? Hvad är dag? Natt och dag lika blank
i det land vi bebo
står en himmel af malm, står af svafvel en sol
öfver koboltsdal, öfver naftasjö;
och i svafvelblått sken, vid den fräsande härd,
där vi trampa vår bälg, där vi hamra vårt stål,
våra facklor vi tändt.
Hvad det smakar att dricka den läskande luft!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>