Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Felicia.
Ingen? Ej allfader själf?
N y x.
Nej! Hvad en gång du lefvat, ren förvandlat sig
till öde — till ditt öde! — och så starkt omkring
ditt väsen knöts det nät, hvars garn din vilja spann,
att ej en gud kan lösa ens dess minsta knut.
Dock gifs därur ett frälsningssätt, ett enda blott:
den del af dig, som fängslas kan, den kan också
uppoffras; detta mäktar du — när du det vill!
Försök det, dotter! Eros’ syster, honom närmst
bland mina barn, med stolthet minns din gudoms-
börd! —
Jag har ej tid till flera ord. Den dom jag bär
du hört. Snart bräcker dagen; mina gripar där
oroligt skrapa marken, äga känning ren
af morgonluft och lystra på mitt bud, att snart
få trafva luftens bleka stråt hem till min borg.
Astralis, låt oss vänligt skiljas från hvarann!
Felicia
med skälfvande röst.
Beredt står offret, moder, för ditt anlet! Ej
det värjer sig. Befall blott, hur det blöda skall!
Men påminn dig, att icke jag det enda är.
O, bjud mig ej att stöta ut med egen arm
i dödens riken den, som mig till lifvets fört!
N y x.
Din lydnads fromma hugsamhet jag gälda vill
med bättre lön, väl kunnig att mot tidens våld
ej längre mer betryggad är ditt hjärtas vän,
än han inom din närhets väna trollring dväljs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
