Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T a n a t o s.
Att renas.
N y x.
Hvar?
T a n a t o s.
O moder, i ditt stilla land!
N y x.
Du sade sant. Vik åter bort! Din syster räds.
Han stiger tillbaka.
Felicia.
Ha, hvilken gåta, hemsk som han och mörk som du!
N y x.
Hon gömmer ljusa löften. Sök att gissa dem!
Felicia.
Ditt land, o moder, famnar det ej ock min ö?
N y x.
Inom dess gräns all världens riken godt få rum.
Felicia.
Jag hvilar där ånyo vid min Astolfs bröst?
N y x.
Vid mitt jag gärna samlar alla kärlekspar.
Felicia.
Oändlig tydnings bittra kval!
N y x.
Var stark! — Farväl,
Astralis! Nu på länge ej vi råkas mer.
Hon nedfäller slöjan öfver sitt anlet, hvarvid svart natt, liksom före
hennes ankomst, åter utbreder sig öfver synkretsen. Under det hon begifver
sig bort till sin af gnomerna kringlysta vagn, uppstiger där vid Tanatos’
hand och tager det sofvande barnet till sig, nedstörtar Felicia, nästan
besinningslös, på ett säte, uthugget i klippväggen af ungdomskällans grotta, och
med händerna för ögonen, helt och hållet försjunken i smärta, märker hon
ej moderns af resa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
