Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F 1 o r i o.
Min Gud, hvad känner ni af våra häfder?
Förlåt mig, ädle gäst! Men detta går
för långt. Kung Astolf Unge, denne hjälte,
som rycktes bort i sina bästa år,
hvarom det gamla kvädet vet förmäla,
som än ej hunnit slockna ut — Min herre,
har ni ej hört det?
Astolf.
Nej!
Alfred.
Och inte heller
det ordspråk ”skjuta som kung Astolf”?
Astolf.
F 1 o r i o.
En obegriplig stumhet måtte visst
er far ha bibehållit till sin död!
Nej!
Astolf
högst brydd.
Han var ej älskare af sång och sagor.
F 1 o r i o.
Så? — Nå ja, slika kristna ha vi många. —
Kom ut, Malvina! —
Alfred.
Bra, jag kan det också!
Kom, mamma, hjälp oss sjunga Astolfskvädet!
Astolf
med yttersta bemödande att visa sig lugn.
Ej alldeles hans namn, hans öde är
mig obekant; dock sväfvar öfver slutet
än mycken dunkelhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
