Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Platsen vid Amors vattenkonst på Lycksalighetens ö.
Zefyr
som där nedlagt Astolfs lik, kysser det esomoftast och omlindar det med
blommor.
Nu, klagansvärde döde,
din Zefyr vill dig bjuda
sin sista gärd; din vänskap den förskyller.
Högt skall ditt bittra öde
i mina toner ljuda,
när månan gryr, när solen allt förgyller.
Hvar morgonstund jag fyller
en korg med blomsterflockar;
din vän skall hit den bringa
och lent med dem sig svinga
omkring din mun och dina ljusa lockar.
Se här! Tag först till smycke
den väna krans, som vann i dag mitt tycke!
Han fäster på Astolfs hufvud sin egen blomsterkrona.
O, hvad du än är härlig,
du sköna ynglingsvålnad!
Du tycks mig sofva blott och -ljufligt drömma.
Hur kan, så klar, så kärlig,
den flamma vara kolnad,
som dina slutna ögon nu förgömma?
Hur kan med ens du glömma
ditt hjärtas härskarinna
och — hvad därnäst du ärat —
de vapen, som jag skärat
att stålblankt här mot månans silfver brinna?
Han upphänger öfver Astolf på den släta jaspisväggen hans vapen i
form af en trofé.
Här sitta de! — Till minne
af dig man dessa ord därunder finne:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
