Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kärleken och smärtan,
barn af samma hus,
föra trogna hjärtan
hem till samma ljus.
Där, försont med plikten,
under lifvets trä
står den fagra dikten
vid sin faders knä.
”Kommer du?” han talar.
”Långt du irrat har!
Dock, af dessa dalar
bar du minnet kvar.
När ditt sinne glödde,
var dig jorden trång;
när ditt hjärta blödde,
flög du hit i sång.
Njut en fröjd otalig,
fäll din slöjas skir!
Du var där lycksalig;
här du salig blir.” —
Hasta, sköna syster,
i vår kor tag del!
Än oss höra lyster
dina toners spel.
I en helgad yra
gif den åter lopp! —
Lyssna! — Svan och Lyra
ropa dig hitopp!
Felicia uppreser sig. Hon ser Tanatos antända sin fackla vid den af
barnet framräckta liljan. Han svingar blosset åt öster; där glesnar mörkret,
och en rand af morgonrodnad uppgår.
* * * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
