Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När natten stundar och hjärtat blir kallt,
hon dör vid ditt stelnade sköt.
Och Psyke, som gissa vill gåtan af allt,
är ej längre den Psyke, som njöt.”
Hvad talar du, främling? Hvad grubblar du, tung,
om mitt öde, om framtid och kval?
Är himlen ej blå? Är du själf icke ung?
Lef, älska och sjung!
De gyllne små nycklar till sommarens sal
mig himmelens drottning har räckt.
Kom, tag dem, läs opp den! Där står till ditt val
otaliga skönheters släkt!
ROSEN.
(1811.)
Den lefvande fulihetens yppiga prakt,
den eldiga kyssens berusande makt,
sötman af lifvets festliga dag —
skänkte mig hulda nornors behag.
Spinnande årens ändlösa garn,
smycka de vårens skönaste barn:
kinder af purpur! mun af korall!
Pärlor om halsen af daggens kristall!
Bestrålar ej scharlakansslöjan min barm?
Omlindar ej klara rubinen min arm?
Af grönskande sammet min lifklädnad är,
och skor af smaragd jag på fotterna bär.
En näktergal plågar mig tidigt och sent
med sånger, där himlen blott vet, hvad han ment!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
