Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VALLMON.
Till hafvet solen ilar.
af dagens bragder säll.
Den milda sömnen hvilar
i skuggans stilla tjäll.
Jag fäst min purpurbindel
omkring hans dufna hår,
och för min andas svindel
allt lidande förgår.
Det vilda hjärtat tystnar
med löfvens sista fläkt,
och i naturn, som lyssnar,
är minnets vemod väckt.
Det forna fosterlandet
med månan tindrar opp.
och dikten löser bandet
af verklighetens kropp.
Se aftonrodnans fjärran,
dit blicken tårad flyr:
det är ett sken från Herran,
som ur hans portar gryr.
Där, vallmokrönt, i glansen
står döden, huld och snar.
och från den röda kransen
den röda strålen far.
Hans fromma öga blinkar
igenom nattens flor,
hans hand med palmen vinkar
till hemmet där han bor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
