Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄCKLILJAN.
Ur det djupa, ur det klara djupa
arla ofvan vågen upp jag simmar,
bringar dig till gärd en gyllne flamma,
morgonsol! i snöhvit offerskål.
Ej jag darra skall att nedåt stupa,
när ditt öga mig till afsked glimmar;
ty jag vet, att du förblir densamma,
med blott lif och väl till syftemål.
Vigd åt dig vid Ganges och vid Nilen,
äfven här min trohet skall dig följa.
Ej min saknad i de land bör dväljas,
där din bana öfver palmer går.
Äfven mellan björken, videt, pilen
speglar du dig in i klarblå bölja,
låter dig med heligt lugn förtäljas
hvarje hopp, som dig till mötes trår.
Grubblare, som på min strandbrädd vandrar,
din bramin jag vara vill! Blott fråga
ej om mänskohäfder, mänskofunder —
sådant akta ej braminer på.
Men till den natur, som mörk du klandrar,
skenets värld af andesolens låga,
till en gudarymd af fröjd och under,
kan af mig du genast nyckeln få.
Säg ej: Tvenne lagar styra lif vet,
makt att önska, nödtvång att försaka;
att de aldrig kunna här försonas,
och att det är ”suckarnas mystär”!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
