Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Daniel Amadeus Atterbom
DJUPA-FORS.
Arbetarn drog hemåt med plogen,
ty dagen snart åter var all.
Då hördes ur löfgröna skogen
af vatten ett forsande fail.
Det göt sig, det bröt sig, att frusa
ur klippiga rännan med dån —
Låt brusa din bölja, låt brusa!
Ej hvilan är långt härifrån.
Som du, flyr åt djupet min lefnad,
i störtande svall, utan ro.
Den sänder ett rop efter trefnad
och frågar, hvar lugnet har bo.
När dit den en gång hunnit räddas,
den klarnar till spegel som du.
I blommande ramar han bäddas,
och kvällen blir hjärtlig som nu.
Då somnar hvar fläkt öfver vågen,
då rörs knappt i träden ett blad;
då blir mig så stilla i hågen,
då blir jag så from och så glad.
När själen blir tyst, liksom skogen,
och flyter till spegel förbytt,
då är till sin hvila hon mogen,
då börjas ett lif, som är nytt.
* * #
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
