Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och vinden däröfver med väckelser far.
Det ljungar i öcknen,
det slår genom töcknen
en blixt — och som stjärna står blixtraren kvar!
Hon vidgar sig, hon klarnar sig, hon dröjer,
en fackla lik, med lågan blek, men sann.
En himmelsk yngling späda blosset höjer.
Hvad vill han? Båda för Auroras spann?
Hvad syn, då snart utöfver vida runden
dess hofvar gnistra fram på azurgrunden!
Ja, i hans koger gny de gyllne pilar,
dem till sitt värf hans fader honom gaf.
I rymdens hvalf, så långt som mörkret hvilar,
han skjuter dem åt alla sidor af.
Se, redan vårens gud från himlen ilar,
och Flora stiger ur sin vintergraf.
Ny vällust blomsterbrudens kinder målar;
i strömmar gråter hon och ler i strålar.
Men när i morgondräkt kring berg och dalar
nu Maj bestyr om deras bröllopsfest,
i jordens barm en saga väcks, som talar,
ack, om en kär, men flyktad ungdomsgäst.
Det var en fenix, närd i gudasalar,
men trifdes dock i mänskohyddor bäst.
Hvart har den flytt? Hvar dväljes, lönligt fången,
den höga, visa, känslodjupa sången?
Hvem var den makt, som till det evigt ljusa
den fallne anden först ur mörkret drog?
Hvem lät ur griftens port en hviskning susa,
som med ett ljufligt hopp hans öra slog?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
