Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad afsked nämns är ej ett kval allena,
långt mer en blixt, som luttrar ifrån skuld.
Välkommen, saknad, med din skärseld! Rena
från hvarje främmadt slagg min kärleks guld!
Jag rättvist blef af vredens koger sviken,
det heliga med helgd befrämjas vill.
Förgäta skall jag inom sångens riken,
att något annat är i världen till!
Mitt ljufva hem, du Sagas skönsta boning,
förtörnas du? Har du förskjutit mig?
Jag många fel begått — men till försoning,
du vet, de flesta dock af nit för dig!
Att bli dig värd jag aldrig hoppas vågat,
blott, att en gång ditt värde fullt förstå.
Att lära det, till andra land jag tågat —
ett barn, i skola skickadt hemifrå!
Bevara mellertid som huldrik moder
mitt hjärtas håfvor i en tryggad famn!
Bland dina klippor visst, bland dina floder
från mången vänlig tunga hörs mitt namn.
O hemlighet af själarnas förening,
samlif, som ej af kroppsligt fjärran störs!
Ej alltid läppar tolka få din mening,
men oafbrutet dock dess samtal förs.
Nord, känslans pol, magnet för diktens lekar,
när får mitt öga väl dig åter se?
Skall du en gång bland dina milda ekar
en runesignad hvilobädd mig ge?
Ack ja! Och när jag själf en sägen blifvit,
ett sångaräfventyr från flydda dar —
säg, om du i din minnesbok mig skrifvit,
o Svea, att en trogen son jag var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
