Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Må andra möda gom och lunga
med rop af tvistnamn, fjär och när!
Jag hyllar blott det evigt unga,
som lika evigt gammalt är.
Det vet ej af partiers tider,
det räknar icke jordens år;
högt ofvan alla moln af strider
dess sol sin trygga bana går.
Så, Svedenborg, står opp ur natten
din änglalära, morgonskön;
så glimmar ur din grufva skatten,
o Ehrensvärd, till nya rön;
så sällar sig till brödraljusen
din stjärna, Thorild, djärf och stor —
med dem att flamma i årtusen,
ifrån ett fäste utan flor.
Först sedan grafvens port sig slutit
bakom en bortflydd himmelsk gäst,
då anas här, hvad man förskjutit,
då tänkes på en vördnadsfest.
För er den festens tid är inne.
Mitt ringa bidrag fram jag bär.
Att skåda er — hvad heligt minne!
Att måla er — hvad kärt besvär!
Ej mera dyrbart rökverk brinner
än det, som tacksam kärlek sändt.
På höjden, dit ej larmet hinner,
hans sälla offereld jag tändt.
Hvad fröjd, att kunna där förklara,
af ingen träskets dunst betryckt:
så rikt kan svenska hjärtat vara,
så hög det svenska snillets flykt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
