Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föryngrad inflytelse af österlandets solvarma lif företrädesvis
gjort sig gällande hos dessa uråldriga göters och germaners
afkomlingar. Med det värdiga begär efter en sant mänsklig
och fullständigt borgerlig frihet, som de äga gemensamt med
alla äkta europeiska stammar, förena de ett lika värdigt
sinne för en sant gudomlig och fullständigt monarkisk
nödvändighet, ett sinne för det ursprungliga, varaktiga,
oförgängliga i natur, myt, poesi och historia, om hvilket lynne man
(åtminstone ännu) icke kan säga, att det i samma djupa och
vidsträckta mått är de sydeuropeiska, de latiniserade nationernas
tillhörighet. (Engelsmännen bilda i detta hänseende
öfver-gångslänken.) Så är det närvarande, ännu mest i norden, men
dock mer eller mindre öfver hela Europa kännbara och jäsande
andliga brytningstillståndet i själfva verket ett nytt förhållande
af invärtes växelverkning mellan orient och occident, hvilket
t. ex. med tidehvarfvet näst efter korstågen — mutatis
mutandis — framvisar märkvärdiga jämförelsepunkter. — Man
skriker från ett håll oupphörligt mot mystik och mysticism; från
ett annat inbillar man sig vara dess vänner, härolder och
ut-bredare, under det man dock tror sig finna dess kärna och
märg t. ex. i en Miillners vanskapliga abstraktionsfoster eller
i en Werners ädla, snillrika, men sjukligt förvirrade
syndabekännelser. Har man å någondera sidan moget öfvervägt,
hvad det sannskyldigt mystiska egentligen är? Mystiskt är
just det, som till medvetandets och känslans utveckling evigt
förhåller sig såsom deras urgrund och urämne; det som,
emedan det af ingen åskådning fullständigt kan omfattas och
af ingen reflexion tillräckligt analyseras, på en gång ligger
utom det aktgifvande medvetandet, såsom det högsta föremålet
för dess betraktelse, och tillika inom det, såsom betraktelsens
enda organ för detta föremål; det, som ur den absoluta
enhetens heliga natt oupphörligt, såsom ljusbilder af den
tändande gudaviljan, uppstiger för själens öga i egenskap af
urbilder för världens mångfald och tillika i hvar och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
