Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vår i det föregående utvecklade åsikt. Dock följer af denna
åsikt lika bestämdt, att det obegripliga, som rec. menar, ej
är en obegriplighet, hvars mörker uppkommer endast och
allenast genom ord, fraser och deras sammanställningar. Att
vara tydlig, lättfattlig, klar i behandlingen — så långt
nämligen ämnets beskaffenhet medgifver — är alltid och allestädes
en ovillkorlig skyldighet. Hvad han själf i detta hänseende
kan hafva felat och möjligtvis ännu vidare torde fela, må
gärna skoningslöst upptäckas af alla slags granskare; de
illvilliga och förbittrade äro någon gång mera lärorika än de
vänliga och ursäktande. Härvid är blott en omständighet att
anmärka: den, att det för de förra egentligen obegripliga
merendels ligger i själfva saken, d. v. s. i själfva sättet att
se, tänka och känna. De befinna sig ej blott med sina
huf-vuden utan ock med sina hjärtan i en helt annan värld, mellan
hvilken och vår är ett svalg, som aldrig kan öfverstigas;
hvarföre deras reflexion, lika uppblåst som trång, skjuter
skulden af sin begreppslöshet på den antastade författarens
stil och grammatik, då de likväl i ett höfligt samvete borde
erkänna, att det ohjälpliga dunkla ligger i otillräckligheten
af deras klokskaps curta suppellex.
Rec. yttrade någonstädes redan i andra årgången af
tidskriften Fosforos, att poesien i närvarande tid ville
återvinna sin uräldsta karaktär: populär teosofi och sinnlig
religion. Hans tanke om denna sak är ännu densamma,
och han ser med stor tillfredsställelse, att den numera blifvit
tämligen allmän. Blott vill han påminna, att poesien, ehuru
till sitt innersta lynne den vänligaste och gladaste
förmedla-rinnan mellan det eviga och det timliga, dock i förhållande
till den egentliga religionens mysterier snarare är en
blomsterprydd tempeljungfru i förgården än själfva öfverprästinnan
vid högaltaret, fastän hon jämväl därtill icke sällan
uppsvingat sig. Uppenbarelsens eller nådens rike kräfver, af den
som där vill bosätta sig, en vida högre synpunkt än all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
