Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde minnas henne och ägde mycket att om henne berätta.
Ur så pålitlig källa är hämtadt, att den ”märkvärdiga frun”
hade råkat förälska sig i en herre, som bodde på det snedt
öfver viken prunkande Sjöö, och som ofta i båt kom roende
till Lugnet. En afton satt hon under en ek, där hon gärna
plägade sitta, och där hon hade utsikt åt fjärden. Då kom
hennes älskare som vanligt; men båten kantrade: hon såg
honom drunkna. Af förtviflan däröfver kastade hon sig själf
i den nedanom eken förbiströmmande ån, som då ännu
fyllde sin flodbädd, hvarur hon af en betjänt förgäfves
uppdrogs. Så lyder den nuvarande husmoderns krönika. En
ung tärna försäkrade mig till yttermera visso om dess sanning.
Kvar är alltså af den nordiska herdinnans bostad och
lefnadsslut en sägen, som bygdens döttrar från släkte till
släkte ärfva och bevara. Kvar äro Mälaren, bäcken, alarna
och de gångstigar, där hon än vandrat med sina skaldebröder
i själfulla samtal, än i ensamhet utsuckat, hvad hon för både
sig och hela världen önskat dölja. Den bredaste af dessa
gångar, ögonskenligt danad af konst midt igenom den dystraste
alskogen, leder, när man går uppåt från sjöstranden, på höger
om den sorlande ränniln, till en mera öppen gräsplan; där
fortsätter den nyssnämnda eken sorglöst sitt
månghundraåriga trädlif. Ättlingar af de fåglar, vid hvilkas sång hon så
ofta fördjupade sig i ”menlösa under”, uppstämma ännu i
samma löfskuggor om samma under sina vårkväden. öfver
de stilla lundar, dit hon flydde undan människors otack,
öfver det speglande vatten, där hon sökte sitt sista fridhem,
skimrar alltjämt en af minnets mildaste dagrar. Gärna
återkallar man därvid i sinnet hennes anletsbild, sådan den i
Martins Svenska galleri genomskinligt förråder ett lif, som
”försvann emellan eld och tårar”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
