Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och vördnad klappande hjärta, hvarmed han då hade stigit
uppför Kellgrens trappor och knackat på den dörr, innanför
hvilken den dittills osedde store mannen tillropade honom
ett ”kom in!” med matt, men (som det tycktes) en smula
otålig stämma. Kellgren var nämligen alls icke road af
nyfikna och uppvaktande påhälsningar. På kännares bifall,
äfven såsom personligen yttradt, satte han naturligtvis mycket
värde, men fann ingenting plågsammare än denna
beundrareklass, hvars visiter och tomma ärebetygelser så ofta bortröfva
omistliga stunder. För öfrigt hatade han ej sällskapslifvet
(ehuru han, i hvad man vanligen så kallar, sällan — och
slutligen aldrig — deltog); men han älskade ensligheten. Till det
umgänge han behöfde, voro honom några utvalda vänner nog.
Sådan alltså funno och målade honom dessa, — äldre
och yngre: en Rosenstein, en Lenngren, en Kraus, en
Sten-hammar, en Franzén, en Järta, de tre sistnämnde såsom
upptagna inom deras krets mot slutet af hans lefnad. Till bildens
fullständighet må här ock bifogas, att hans kroppsgestalt var
liten, men välväxt och under de sista åren ytterligt afmagrad:
med en hög panna, slutligen nästan kal i följd af det blonda
hårets tilltagande tunnhet, blå, omsider djupt liggande ögon
och en hy, hvars blekhet under dessa år erhöll en gulaktig
tillsats. Ansiktet, i ungdomen vackert, var nu mera ädelt än
leende, mera värdigt än skönt, men alltid, liksom hans röst
och åtbörder, en trogen tolk af lifligt växlande sinnesrörelser.
Hans vanliga hemdräkt var en fin, grå, varmt stoppad
lif-rock, hans klädsel i allmänhet utmärkt genom högsta grad
af snygghet och städning. När han under den senare tiden
gick ut — hvilket likväl nu skedde alltmera sparsamt —
klädde han sig i ett halft dussin rockar, men alla lika tunna
och lätta som sirliga. Då han sedan, efter framkomsten, en
tämlig stund ej gjorde annat än skalade af sig det ena plagget
efter det andra, sågos de, som icke närmare kände honom,
afbida med nyfiken undran, huru mycket väl till sist af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
