Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men snart, men snart komma sorgen och nöden:
snart kommer döden
och löser med handen
de kärliga banden,
och enslingen klagar kring hafven och landen.
Så är jag ensam vorden.
Så hafver jag länge begråtit de döda,
så länge jag älskade hafvet och jorden.
Nu tomt är allt, och lifvet, det snöda,
är idel möda.
Min kraft är försvunnen,
min känsla förbrunnen,
och tråden på lifsnornans slända är spunnen.
Min barndoms glada lekar
omsväfva mig endast som ilande drömmar;
att samla dem flyktiga minnet mig nekar,
de skiljas åt som flarnen i strömmar.
Kort tiden ömmar
för ungdomens vårar;
när pannan han fårar,
han kräfver sitt lån uti suckar och tårar.
Farväl, I båda himlar,
det heliga djupet, det heliga höga!
Du tindrande här, som i härlighet vimlar!
Jag sett din ståt, nu jag skönjer den föga :
mörkt är mitt öga.
Nu frid och försoning,
för smärtan försköning
förklarar min ande sin åldrade boning!
Hvad ser jag? Klara dammar,
och himmelska svanor i vågorna simma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
