- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 28, Författare från 1900-talets början. 1 /
14

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

funnit honom som en annan människa, dock med någon
brytning i sitt mål. Men svart var även han, och som han
röjde ett förteget herreskick, så hade folk ett stort bestyr och
klena tankar om hans ärende i stugan.

Och hur man vände saken, så var dock summan den, att
människan med den stora plågan förvisso led förskyllt. Men
i stugan drogs den arma oförändrat med sin börda, och vad
vedermödans dagar ledo, återstod av henne föga mer än
mörka skalet kring en själ i mörker.

II.

PLÅGOANDENS NAMN OCH YRKE.

En dag, en sällsynt högtidsdag i stugan, unnades den
arma njuta ro, fick lämna burens kätte, satt vid elden likt
den ur havsnöd komne, då han i glatt och tryggat sinne välver
minnet av stormar, nöd och vedermödor.

På kvällen stekte Mickel strömming på glöd och åt sin
kost med välbehag. Hans hustru satt bredvid och sade slutligen:

”Det skulle styrka mig att få en strömming eller två!”

”Ackordera först med hinhåle, att en får ro i natt”,
svarade mannen kallt.

Då hördes odjurets stämma, svävande, dov och dämpad:

”Du får ro, om hon får strömming!”

”Såå!” utbrast Mickel förvånad och misstrogen. ”Äst du
densamme, som manar gott för människan? Huru skall en
fatta det?”

”Strängaste kuse är rädd om sin stuga”, lät rösten åter
ganska fogligt.

Sådant var man icke van vid i gården.

”Han har visst grasserat ut sig”, sade karln i huset lågt
och fortfor, spörjande i vädret:

”Varför har du tagit dig för att vistas här?”

”Upptagen stuga rymmer ej nykommen!” mullrade rösten.

Hustrun syntes spritta upp ur sin tankefrånvaro och
lyssna. Huru skulle dessa gåtlika ord förstås? Mickel fick
sin uppfattning och sade:

”Någon nykommen av samma slag som du är? Då kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/28/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free