- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 28, Författare från 1900-talets början. 1 /
18

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nu hördes de osynliga käftarne hotfullt skarpt och
gnisslande.

Magister Haquinius Bohlin, kallad Mäster-Håkan, främste
mannen i laget, stod där skälvande blek, men fick lov att
taga mål i munnen och svarade undvikande:

”Näppeligen tör överläggning här, i andens närvaro,
komma fuller på sin plats. Annars har ämbetet sagt sin tanka.”

”Som är, att anden skall rannsakas och näpsas? Eller
hur? Yad sägen I, kolleger? Kan detta ha fallit er så snarligen
ur minnet?”

”Mig tillkommer ej att determinera åt vår præsul
någon viss procedure”, tyckte Mäster-Håkan.

”Icke heller oss!” läto de andra i halwiskande kör.

”Det är visst första gången, som jag spörjer de
tänkesätten”, sade doktorn leende. ”Annars haven I, gode kolleger,
determinerat mycket, som eder præsul fått bära argt
hundhuvud för. Och huru det haver sig med eder nu, är
visserligen ej svårt att säga. I rädens, nu som alltid, att komma
Djävulen till misshag.”

Stiftsherden överfor laget med ett utmanande ögonkast
och tillade:

”Nå, vi skulle nu rannsaka anden med den makt vi
havom!”

Han lyssnade en stund efter det gnagande ljudet och
såg sig om i stugan, där just ej mycket var att se. Bortom
den oformliga stenspiseln syntes dörren till vedlidret, som
var tillbyggt i sned ansats utom väggen, och längre bort den
väggfasta so via ven.

Och så satt karlen arbetande vid sin räcknagel framför
fönstret, en armods varelse, knotig och skarp i den infallande
dagern, med ryggen vänd mot sina översåtar, likgiltig, slö,
förhärdad. Skinn-Mickel hade icke ens sett upp eller röjt en
min, då höga själsämbetet inträdde i hans låga koja.

Var ljudet hade sitt ursprung, kunde doktor Mathias ej
avgöra, och tvivlaren inom honom viskade:

”Visserligen kunde hon ock vära en ventriloqua, som
talar uti sin buk genom den särskilda inälvan eller
buktale-strupen hos de varelserna. Och anfäktelsen är kanske den,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/28/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free