- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 28, Författare från 1900-talets början. 1 /
20

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

go’herrar! Ees till Wittenberg än ett tag, eller sitt hemma
nästa gång!”

Och under de hädades mummel smällde han igen dörren
och satte stängslet för.

Den arme Mickel! Om dagarne fick han sällan arbeta i
fred, ej heller om nätterna sova i ro.

Och så gick det ena året mest likt det andra.
Kråkslamran slog i ur och skur sin gamla trall på stången,
men värsta ofågeln satt år efter år i orubbat bo.

IV.

ÅTER EN ÖVERHETSPERSON I STUGAN.

PER LYCKOHINDER I VÄG.

En dag kom Kike-Mates uppför backen in till torparn,
såg likgiltigt in åt buren, där den arma oförändrat slet sin
vånda, mönstrade stugans innanrede hastigt och gick rakt
fram till karln vid fönstret.

Skinnarn såg upp, förvånad över ett besök av
storgrannen, som aldrig varit sedd på backen förr, men även isad av
dennes hårda min och objudna ”gudsfrid”.

”Här sitter du på torpet som evärdeligt och självägande,”
började Mates liksom förebrående. ”Huru vart en töcken som
du rätteligen trädandes dit?”

Stenen var lyft från torparns bröst.

”Köpte stenbacken här av fader din, Hampus Ma tesson
i livet, för sex gilla bockskinn, vet jag!”

”Kan du det styrkja och confirmera med tingsrättens
laga faste, signete och bomärkjen?”

”Visserligen kan jag det. Här får du strax si!”
Torparn tog papperet ur fönsterlådan och räckte åt den
brevsynte fjärdingsmannen. Denne stavade så igenom
innehållet med hög röst för att själv höra vad där stod. Till slut
gjorde han ett betänksamt uppehåll och utbrast:

”Jaha, jag sir! Du köpte torpet av en, som hette Hampus
Ma tesson, ja! Men sir du, så hette inte rätteligen fader min.”
”Håhå, vad sitter jag nu hörande?” undrade karln i
gården. ”Heter du inte själv Mates Hampusson heller?”

”Ja, vad är det mer?”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/28/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free