Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu blev Bike-Mates sint och utfor i vredesmod:
”Äst du icke karl att mala, så finnas mäldare Gudi nog.
Jag skall genast köra dit efter säckarna.”
”Gör det, kärefar! Jag vet ej händers råd med detta!”
Så sade med lättat sinne Järker, bjöd gudsf rid och gick.
VI.
OMSLAG OCH EN SON I TORPET.
Mates hade kört sitt lass till annan kvarn och med egna
ögon sett henne stanna vid första grynet. Han försökte
dä-danefter mången mäldare, både nära och långväga, men
sporde samma klagan jämt. Till sist vinkade mäldarne nionde
nej åt honom med långa spakar, så snart han syntes med sitt
lass. De gjorde kors för sig, sopade med stora kvastar där
han farit, bådo Herren styrka och bevara kvarnen för det onda.
Beställsamt, skadelystet rykte berättade till mången
oväns fröjd, att Bike-Mates fick ej mala, han, som annat folk.
Gamla handkvarnen, i långliga tider icke brukad där i
gården, skulle så tillgripas. Då hade stenarne genom väta,
tryck och lång beröring sammangjutits till en enda klump.
Och vem var dristig nog att låna honom sin handkvarn? Det
skulle rubba Herrens rådslut eller, vad kanske värre var,
stöta någon annan, som stämde kvarnarna, osagt vilken.
Här fanns ej annan råd än lita sig till grannen efter mjölet.
Den harmen måste sväljas första gången nu, men sista gången
blev det icke.
Tre goda år kommo och gingo. I Bike-Mates’ bodar blev
säden ymnig, men rent obrukbar för hushållet. Och giva
kreaturen sådant foder hade varit höjden av all gudlöshet.
Då rann det honom i sinnet att byta till sig mjöl mot
sin ogörliga säd, i hopp att malning kunde ske i andras ägo.
Efter mycket trug blev ock ett byte gjort, men den, som
mottagit säden, kom hastigt åter och utfor vredgad:
”Dig vånde fanen giva mjöl för korn, som genast stannar
kvarnen. Giv mig på fläcken hit gudslånet mitt, annars går
jag till tings med dig!”
Fader Mates behövde icke längre låsa något av sina
fyllda härbärgen. Nog hade sig en obefaren tjuv där in och stal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
