- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 28, Författare från 1900-talets början. 1 /
25

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

« • i - - - - ■ - *j

Kv ARNFÖ RLO SSAREN

sin påse full och greps. Men tingsrätten dömde ej till galge
denna gång, utan frisa de tjuven. Han hade endast stulit det
värdelösa Mateskornet och kunde ej fällas av någon saköreslag.

Talet om denna kvarnstämma kom med åren ut över
vida norden, och Mates blev, intill den dag som är,
namnkunnig som ”Kvarnlösa-Matte, vilken ej fick mala5’.

Nu var en sak, att denna kvarnstämma, med allting ont
i följe, gick Rike-Mates och hans hus till sinnes. I första hand
försökte han så mången viskarls råd om varjehanda högst
förvetna knep. Men då de alla visat sig kraftlösa, gick han
till sin själaherde. Denne var av gammalt vred på Mates
och sade:

”Hård var du mot själsämbetet och dem fattige jämt.
Alltid ville du täppa munnen till på den stuten, som
tröskande går. Ho vet, om ej den Högstes besynnerliga hand
drabbar dig nu!”

Mates gav sju fullgiltige daler tveskiftes mellan
själsämbetet och de fattige, men kvarnarna stodo lika väl. Han
gav ytterligare tolv, men det förslog ej.

*



Nu om tider gick det bonden så illa, att tor par n kunde
väl fara.

Så snart det hördes illt med kvarnarna, hade Mickel ej
mer gått ned på dagsverksbud. Och det gick för sig. Mates
fick väl lida större avbräck nu än så.

Räddningen från den lede förde också med sig annan
välgång. Den, som njuter nåd av höjden, kan lätteligen
komma i mänsklig ynnest. Främlingar från skilda håll hade
som förr sin gång i huset för att se och tala med den prövade.
Och som den tryckande gudshanden nu var återtagen, tordes
de äntligen lämna bevis på sin goda vilja.

Av gudslån, som rikligt flödde, kunde Mickel, länge
svulten, leva härligt hela veckan ut. Svältremmen slängde han
upp åt vinden tvärs över en ås. Emellanåt gick skinnarn uppför
stegen för att syna och skamskratta henne, det leda otyget.

Lönen för hans vedermöda hade en gång kommit, och
det såg ej olikt ut, att själv den lede kunde åstadkomma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/28/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free