Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De första grynen föllo ned i kvarnögat, andra följde efter
och kvarnen gick ju, men huru länge gällde nu att se.
”Än har det inte gripit, men nog blir du varse, när det
griper, kärefar!” sade mäldarn olycksbådande.
I ögonblicket började stenen sakta sig, skred ett varv
omkring och stod orörlig.
Så hade vattenpor let under golvet sjudit upp till
piskande smatter, slagstänk och tisseltjut såsom ett
ögonblickligt spel av onda andar.
Den besvikne drog en kvald suck.
”Du ser själv, kärefar!” bekräftade mäldarn.
Och mäldarhustrun, som stått vid kvarnkammarns glugg,
utfor illt:
”Var det inte slikt jag kunde spå! Vad skulle den
djävuls-branden hit för att draga satanom till kvarns!”
Därpå smällde hon igen luckan och fortfor med sina
skrälla hädelser ensam i kammarn.
Mates grep sig nu beslutsamt an och sade:
”Jag skall fresta se, om något illt kan dväljas ner kr ing
kallen. Mig lyster se, vad som stannar honom.”
”Var inte för tidigt, det!” menade Järker, mörk och förveten.
”Har du någon spaning däråt kanske?” lät Mates girigt.
”Icke så förutan, det!”
”Har du sett något, då?”
”Jo, en särskild en! Vet fördenskull inte, om jag yppar
mig mer.”
”Men alltid kan du kasta åt mig en gissningstråd!”
”Vet inte, vad det tränger mig om, så nidsk som du är
efter all styggelse och besvärlighet över mig, fattige man.
Nu skall en återigen vinda upp stenen för att sopa bort ohyran,
innan kvarnen går.”
”Ja, du slipper väl mildringen åt landsfiskalen i år!”
”Kan väl vara något, änskönt jag inte vet, vad han skall
mildras för, då jag ingen orätt bedriver.”
”Och så får du bränna tjäran själv på torpskogen din.”
”Väl och gott, änskönt jag heller inte vet, vad
proster-skapet och stadsborna ha där att göra. Ändå någon vån, att
en slipper skinnas av dem.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
