Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&"11"1 ii——— i ii i. a ■■■ mini i ni ■■ ■ i ■ ■
Hilma Angered-Strandberg
tjocka, välvilliga ansikte, som strålande av varmt kaffe och
intresse, lutade sig tätt intill hennes. Ögonen blinkade menande
uppåt den nykomnas lilla fruhatt...
— Ho ska säja, att ho köpt den i Göttebörg, så blir det
rarare — det sades viskande och med små välmenande
knuff-ningar.
— Jag förstår icke alls, vad...
— Förstår ho inte? — ja menar, att om ho säjer, ho köpt
hatta i Göttebörg, så ä det alltid likre, än om ho köpfa i
Njujork — för de’ har ho väll annars gjort?
— Hatten? nej den är hemifrån, jag köpte den i
Stockholm — på samma ställe, där jag köpt i flere år.
— I Stockholm! Bevare oss — har ho haft hatt i Sverjet
me’? De ä väl bara nå’t, hon säjer? Har ho värkelit haft hatt
därhemma i Sverjet?
Äntligen klarnade det för Matilda. Gråten hade länge
svalts ned med var klunk kaffe, men nu gick det icke, fast hon
var så ond på sig själv, så — för det här var då väl bara att
skratta åt, tills taket gungade, skulle Erik sagt. Men det
kunde icke hjälpas, nerverna voro övermäktiga — husch, ett
så häftigt lidelsefullt snyftande det blev, vilt, oresonligt som
ett barns. I rummet inträdde en stor tystnad. Pastorn i sin
tvekan rodnade ända upp till hårfästet, han öppnade munnen,
tog ett steg fram — men vände tafatt om och strök handen
genom luggen. Vilka olika uttryck på dessa lugna, grova
ansikten — vilka motstridande tankar, som flögo genom den
kvava luften! Tystnaden talade. Där fanns välvilja och gott
förstånd, där höjdes trotsiga nackar och lyste mörka miner,
där jäste gammalt och sjöd över i det nyas ljus och frid. Hur
vilt mången klängde sig fast vid det som var och
misstänksamt blickade mot det, som varit. Men även stillhet och
enfald, medlidande och uppfattning rådde...
Innan något hunnit vidtagas, reste sig en grovlemmad
kvinna med skinande hår och hederligt ansikte och talade
starkt, markerande orden med den knutna handen:
— Misses — misses lilla — nu ska ja5 säja’na, att ho vet
inte, hur gott ho har fåtf et, för i de’ här lanne så, om gubben
hennes dödde, så vet ho, vad som då skedde henne? Jo, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
