Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.0 ‘.. o O 0 -.. o-0 0 a
så geck hele denne fruntimmersföreninga ut — och di gick
från hus och te hus, tess att di fick nog te första paymenta,
di kallar’t — de’ menar di te första inbetalninga — på ett lite
hus ut på pr är ia — och te e ko med, och där så kunde ho sitta
så länge ho levde, ensamma människan, som ho ä — och ha
de’ så gott ho ville, för vask ä de gott om å få, och ko’a ger
go’e inkomster, — och ä det så ho får barn, så kan di komma
å hjälpa te var som helst i husena, å det frågar ja’na — var
kunne ho fått de5 i de’ gamla lanne? Där hadde ho varit rent
olöckli. Så ho ska ha go’ tröst, misses.
Nu följde en och annan välment anmärkning om, att
den här misses var herrskap, riktigt herrskap, så det kunde
inte vara så gott — men det blev nog till en vana.
En av fruarna, som tillhörde skolstaten, följde Matilda
hem längs de smala brädgångarna. Hon var mycket vänlig
och försökte synbarligen att hitta på något, som kunde vara
roligt att höra för den stackars nykomna frun.
— Fru Gustafsson är ett bättre fruntimmer, vet misses —
ja då — men hon vill aldrig det ska låtsas om, ja hon har haft
sitt, må misses Hjelm tro.
Matildas läppar darrade, och hon gick och bet i dem
hela tiden.
Hon kom ensam upp på rummet utan att höras av
her-rarne, som pratade i matsalen, och satte sig vid fönstret.
Präriens vida, vitfläckiga yta sträckte sig tyst och öde — här och
där sken ett gult, blekt ljus från enstaka gårdar, och
hundskall ljöd. Från byn fortsattes brädgångarna, som slingrade sig
över slätten, och figurer med yllehalsdukar uppdragna över
öronen gingo sävligt i riktning mot den tunga massiva massan,
som reste sig mörk därute — Gustavi prästseminarium.
Hjelm kom in och tog hennes bedrövade ansikte mellan
sina händer, han såg på henne med friska ögon.
— Nu skall jag hålla en liten predikan för dig. Ser du:
nu äro vi här — det här är vår plats och vårt bröd, ser du,
och det är särdeles svårt att få något annat, så mycket har
jag sett. — Du gifte dig med mig, fast jag var fattig som
en skåpråtta — ja ja — jag menar, att nu ska vi vara
förståndiga...
5. — Nationallitteratur. XXVIII.
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
