- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 28, Författare från 1900-talets början. 1 /
73

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stående spiritist — en träspekulant vars konkurs gick på
150,000 och först och sist en verkligt litterär majorska.

Jo, jag tackar — här kan en kristen människa leva...
Här gå fruarna till varandra på visit i sjuknäppshandskar
och skräddardräkt med sidenfoder och bjuda på supéer med
4 rätter mat utom 25 assietter smörgåsbord och anse
champagne för en liten smula banalt — —

Fast det har majorskan bestämt förklarat vara snobberi.
Och majorskan har alltid rätt. När hon säger om sina barn
så här: de ha inga fel, hur skulle de kunna ha det? deras hem
är fullkomligt, deras far är fullkomlig och jag — ja, har jag
något fel, så säg — jo för all del, säg? Uppriktigt sagt, jag
ser inte — så rodnar hon inte alls, och hennes ögon se så lugnt
på den förlägne åhöraren, att han slutar med att säga sig:
hon måste ha rätt — hon har rätt.

Aldrig har heller någon dödlig hört majorskan v. Hagen,
född Groth säga, att hon haft orätt. Skulle detta kunna tänkas,
måste orätten ha förvandlats till något ännu rättare än det
simpelt rätta. Som nu med den sista husan. Denna hade
varit majorskans synnerliga favorit, prisad högt för sin stolta
karaktärsfasthet — som stål, ni. Då så en vacker dag en
hundrakronesedel försvann ur majorens plånbok, och husan
kom inför polisen och dömdes till tukthus, sa’ majorskan:
— Ja, jag hade nästan förutsett detta. Lisas karaktärsfasthet
gränsade till envishet, envisheten förbjöd henne naturligtvis
att kväva det första svaga begäret, detta växte, alltid på
grund av samma orubbliga princip — och brottet blev bara
en tidsfråga.

Tyvärr är den, som alltid har rätt, knappast så älskad
som han borde vara — och majorskan har fiender. Ja man
kan säga att stadens societet uppdelas i dem, som beundra
henne och dem som förarga sig över att inte finna något
rimligt skäl varför de avsky henne. En tredje part består av
fröken Dreijner. Hon är neutral. Det är hon alltid, när det
riktigt gäller. Därför kan hon mycket väl vara vän med
majorskan och på samma gång med Marks, huvudet för det
motsatta lägret.

Själv tar majorskan saken storslaget. I en salong som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/28/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free