- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 28, Författare från 1900-talets början. 1 /
74

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

är den skönaste i sta’n och har antikviteter ända från Italien,
besökt av majorens en vår, bland annat vatikanens Zevs-huvud

— naturligtvis bara en kopia, säga stadsborna — maliciöst —
sitter hon och talar vist milt, som hon alltid behandlar personliga
obehagligheter:

— Vet ni, jag tänker på en tulpanknopp där spetsarna
luta sig systerligt mot varandra, tills ett tu tre knoppen klyves

— av en inre nödvändighet, ja visst, men kommer solen till,
då påskyndas mognaden. Annat är det inte jag har gjort,
vänner. Och medan strumpstickorna flyga mellan fingrarna

— majorskan stickar även sin mans och sina barns strumpor,
hon är underbar — fäster hon på kretsen sina barnsligt stora
ögon.

— En modern ande som jag är dömd att bli en sprängkraft.

*



Hunnen hit i sina betraktelser sprang fröken av Dreijner
upp från fönstret, där hon legat. Det fanns ingen spegel till
hands, annars skulle hon med ett olympiskt löje ha beskådat
sin bild.

— Natalia av Dreijner, du har blivit den allra största
småstadsbon i hela småsta’n, men tyst tala aldrig om det.

När hon senare klädd till promenad kom nedför trappan,
undersökte hon om de båda pensionerade lärarinnornas dörr
stod ostängd, och då så var fallet vred hon sakta som en tjuv
upp låset. Näsborrarna dallrade lik en kaninnos — kål- och
flottos i fuktluft! Hon smög kattlikt mellan stoppade möbler
och tunga draperier och öppnade även dörren till nästa rum.
Baklukt — hon ryste vid tanken på hur bullarna pöste på
bolstern under täcket därinnanför i den oluftade
sängkammaren — stod kvar och lät förstugans syre intränga grundligt,
allt under en inre darrning som förvillande liknade stor passion.
Utkommen på gatan blev hon tankfullt stående.

— Springa omkring och truga folk öppna sina fönster och
bada sina kroppar artar sig till livsgärning —

Finner du den överväldigande?

Hon ryckte på axeln. — Bah, min kära vän, nog är yrket
lika maktpåliggande och lika ansträngande som champin-

U

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/28/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free