Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
möjlighet funnits å hängen och bonader. Men det ännu
ofullbordade empirerummet — empirerummet som ”skulle gjort
det”! Hur hade icke flickorna samlat till detta, vaktat för
att inte släppa in det allra minsta som avvek från stilen, enligt
gängse avbildningar av ett rum å la Louis — nåja, vilken i
ordningen glömdes lätt och var ju icke heller på minsta sätt
nödvändigt att veta. Och så en vacker dag kommer
dunderslaget: antiken vore redan ur modet! Nu borde det vara
några slags bruna skrindmöbler, som nog att börja med
före-föllo bra enkla — Men där stod man i allt fall med sin
dyrbara samling, som åtminstone icke borde ökas.
Över hela huset vilade emellertid en ordning och en
trevnad, som ingenting kunde upphäva. Värmen från det
gamla hemmet hade följt med i det nya. Det var samma
vackra och dugliga flickor och så naturliga — folk trivdes
utmärkt på Matildenro. Husets valspråk lydde: Arbete i
Herrans fruktan, och som häradshövdingens voro sant
religiösa, fingo flickorna inte gå på baler, bara dansa då och då
i höghalsad klänning, efter piano. Dess viktigare blev att ge
de unga alla upptänkliga tillfällen till oskyldigt umgänge med
världen, aldrig finge det glömmas att man också vore människa.
Något som ögonskenligen fordrade oändligt med mat, oändligt
med stök och oändligt med toalettbestyr. Men så slösades
heller inte en kvart på det onödiga.
— Frida, Frida — fru Mark kom åter med ilsnabba steg.
Den yrhättan hade smitit undan. — Vad, sitter du med en
bok? poesi! — mitt på blanka dagen?! Nej nu har jag aldrig
— skynda dig genast in i förmaket, jag får se till att tårtan
skärs ordentligt till chokla’n.
— Jag är ihjälpratad — jag kräks! — Skäms med sig.
Nu var fru Mark riktigt ond. — Det är sanning, trotsade
Frida, det värker i magen. — Jag vill inte veta av mer
dumheter, in och sällskapa och det på minuten.
För tillfället sutto i förmaket ”flickorna” Weld, den rika
fröken Anne-Laura, till utseendet sextio, i verkligheten åttio
år, käpprak, mustaschprydd, i silkessammetskappa och ett
torn av gredelina hattplymer, som gungade oroväckande för
huvudets ständiga småristning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
