Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v ....... ........ ’1’ ......-...—■ ■■ ■"""«■■ ■" —.■«;:»
Hilma AnQERED-StRANDBERG
— Alltid charmant, min goda Frida — hon log med
grymt utstående tänder — snart kommer väl den lycklige och
anmäler sig.
— Sådant tänker inte mina små flickor på. Fru Mark
blinkade för stulet ogillande åt Frida — håret satt slarvigt.
— Å, Inez är väl sina modiga tjugusju år, älskade du.
— Ack inte är det någon ålder, gottgjorde fröken
Anne-Lauras syster, kutryggig och darrhänt, även hon begåvad med
de Weldska fruktansvärda tänderna, men av livets sorger
mildrad. Skild från sin adlige man, levde hon på systerns
barmhärtighet, genomgick dagligen ett litet helvete och kunde
aldrig torrögd höra talas om giftermål. — Ja, Antonia känner
till saken, hämnades den mustaschförsedda. — Han nöp henne
på kalasen då ingen såg det, men under tiden gjorde han de
sötaste miner, så att folk fann honom alltför ämabel — han
brukade också kittla henne på halsen med pistolkolvar.
— Frida lilla, spring efter varmare choklad. Husets fru
frestades att önska främmandet borta, men Welds hörde till
den bästa societeten och finge vördas för sin ålder.
— Nå men söta du, böt den gifta om ämne — Anne-Laura
var då vådlig när humöret kom på — har du hört att Torsten
Hellman är osams med majorskan?
— ”Bomben” ha vi döpt henne till. Denna gång hade
Frida flugit tillbaka. — Frida, för all del! Men fröken
Anne-Laura uppmuntrade med sitt mest glimmande leende: —
Mycket kvickt, söta hon. Den tråkiga karlen skall ha blivit
en riktig vauxrien och se ut som en slusk. — Så sorgligt! fru
Marks samvete oroades av förtal, vadan hon egentligen ägde
få minuters ro på dagen — han var förr en riktigt trevlig karl,
kom så snällt hit och vardagsknottrade, sån’t där som våra
små hjärnor rår med. Spjuvern i fru Marks öga tittade fram.
— Men så började han föra ”konversationer”, inföll
Frida — inte orkar man tala om ett och detsamma en hel
kvart, jag gäspade honom mitt i ansiktet. — Nej, numera är
tiden för dyrbar. Fru Mark kunde vara med om vad som
helst bara för att hindra Anne-Lauras ekivåkiteter.
Fridas tunga lopp oförfärat:
— Han talade om ”själ” — med mig ni! Skojigt, va?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
